Sensommarmöte med Jeff Foster i London

Att förhålla sig till det som känns och stunden som den är, var temat under helgens träff, om det nu fanns något sådant som ett tema. Mindfulness och förhållnings-fulness till det vi uppmärksammar i Mindfulness kan man säga var vad vi landade i att utforska.

Skrämmer det dig….läs då vidare😊

Ett intressant utforskande tillsammans med Jeff Foster som skrivit boken ”The Way of Rest.” I en värld där många springer på, fyller dagarna med görande och medvetet el omedvetet, undviker till allra högsta grad att stanna upp och känna allt som tryckts undan under tid, under dagar eller tom år, kan det kännas övermäktigt att möta sig själv, där man är, som man är. Att stanna upp och låta känslor och tankar röra sig genom kropp och sinne, iaktta allt som rör sig när vi blir stilla. Men det är inte farligt att känna.

Känslor förändras alltid, rör sig genom oss och skiftar i sin natur. Pleasure & pain.

Det är okay att känna det man känner. Det finns inga rätt eller fel känslor. Det som ofta är mer utmanande än att verkligen gå in i och känna känslan vi upplever är det motstånd vi själva skapar till vår upplevelse.

Är du en inkännande eller högkänslig person som mig så blir det oundvikligt att känna känslor, starka som vaga förnimmelser i vardagen. Som yogalärare blir det oundvikligt att vilja gå djupare, vilja förstå och förhålla sig till det som känns. Detta är inget som vi lär oss en gång och sen för all framtid sen är klara med, utan en pågående process som kan göra känslorna mindre överväldigande och mer bekanta.

Som violinist tidigare i livet spelade jag ut alla känslor, målade med känslornas fulla palett och färgsatte de musikaliska verk jag spelade. Där behövde de inte krympas för att passa in utan kunde spelas ut i sin fulla färg och intensitet, bli till vacker konst.

På yogamattan lär vi känna dessa känslor, noterar hur de kommer och går och skapar på så vis en distans till känslan, låter den kännas,utan att gå in i den, utan att vara känslan, uppleva den. Vi agerar inte ut den på någon annan, utan låter den kännas med alla tankar och idéer som kommer med den, stannar, andas och ger space.

En utmanande process som kräver vänlighet till det vi upplever, men som jag på sikt tror kan skapa en bättre och vänligare värld.

Runt om seminariet njöt jag av Londons parker, fantastiska mat och vänliga människor. Det är ngt speciellt med att vara på resa, det har jag alltid känt och kommer alltid att känna.💛

Lyxfrukost på mysiga ekologiska Le Pain Quotiden

och sensommarblommor i överflöd i trädgårdar och parker..

Så summa summarum. Att vandra genom livet utan att känna det har aldrig varit för mig. Även om tanken på att inte känna ngt alls ibland frestat mig så kan jag inte tänka mig ett liv avstängd från upplevelser. Att gå avtrubbat genom tillvaron. Så hejja känslorna, allt som puttrar och talar om för oss att vi är levande. Njutningen av en soluppgång en vintermorgon och beröringen av någon vi gillars fingrar mot sin kind. Glädjen av ett barns första steg eller känslan av en mild sommarvind mot sin kind. Let´s do it together! Let´s feel it through.❤

Post Navigation