Ibland kan det vara svårt att landa in i kroppen om tankarna går på högvarv. Som vid tillfällen av stor förändring, då livet ställs på sin spets och det välkända plötsligt känns okänt…
I en period med mkt förändring hörde jag för första gången någon yttra frasen;
–Så tillåt dig att landa in i mellanrummet, mellan det du vet och det du inte vet…
Så lätt och så självklart, eller? När orden kom in i systemet spred sig en djup känsla av ro. Tankarna kunde vila, kroppen slappnade av och andningen djupnade. Jag var redo att vara i stunden jag befann mig i. Yoga.
Det var som att få en gåva. En frizon att andas i, en lättnadens suck och en djupare ro. För just då var mina tankar nästan ständigt före mig i tiden. Oftast med inslag av oro, planering och utformande av framtida scenarion som sällan kom att inträffa men på hel-tid höll mitt huvud bizzy.
Denna fras gav mig nyckeln till nuet. Den enda stund vi verkligen har att landa in i.
Sen den dagen har det gått några år och periodvis flyter tankarna fortfarande omkring mer eller mindre antingen i det förflutna eller i det framtida. Men att kunna observera när det sker i ohälsosamma doser och ha ett verktyg att komma tillbaks till stunden är värt mycket vårt välmåendet!
