Lätt hänt va?!
Att träna med full motivation tills kroppen mår bra, då sega ur och ta den vältränade kroppen för given. Att besöka naprapat när kroppen ömmar och sen sluta behandlingen när kroppen börjar bli återhämtad.
Underhållnings-arbete, någon?! Årlig besiktning hos naprapat kanske? Att fortsätta med de goda vanorna tycks lättare sagt än gjort!
Du gör det säkert… men så smart var inte jag! Jag lämnade yogan i Sverige och flyttade till Norge!
Detta är del 2 i min lilla serie i 3 delar Från Violinist-Yogi.
Efter den strålande sommaren full med yoga & den goda energi den gav mig var jag ur min svacka och återvände till grannlandet Norge för att återuppta musik-studier och jobb som violinist med glatt humör och stark kropp.
Jag kände en otrolig tacksamhet för det yogan gett mig. Den ledde mig från en ond och ledsen kropp till en stark och glad. Från ett mulet sinne till ett molnfritt. Men det sambandet såg jag inte så tydligt då.
Jag gjorde några tappra försök att inkludera yogan i den nya tillvaron men tyckte att de många sol-hälsnigarna snarare skadade min kropp än byggde upp den, hade ingen koll på att det finns olika typer av yoga. Så för att kunna spela så undvek jag träningen helt istället, i ren okunskap och lathet.
Visst gick det fint till en början, men vad jag inte insåg då var att kroppen behöver byggas upp för att kunna hålla fiolen uppe under alla övnings-timmar. Muskler behövs för att inte belastnings-skadorna ska nå djupare in i kroppen.
Under de år jag jobbade som violinist i de stora orkestrarna i Oslo sprang jag och många fler musiker mellan stadens naprapater och osteopater för att rätta till skador, knäcka kotor, bli av med ömmande verk i kroppen mm…att ha ont var normalt.
Min kropp började ta allt mer stryk av den ensidiga belastningen violin-spelandet gav. Eftersom kropp och sinne är väl sammanlänkade och påverkar varann, så miste jag långsamt min passion för musiken, eftersom den mäst gav mig smärta.
Efter en längre period med mer smärta än glädje tog jag beslutet att jobba MED min kropp istället för MOT den.
Så jag släppte taget om allt som var mig bekant i tillvaron, avslutade kontrktet i Radio-orkestern och tog det första stapplande steget ut i det okända…
Jag började lära mig mer om kroppen och hur den fungerar på Karolinska Institutet samtidigt som jag började yoga regelbundet igen. Den här gången för en rduktig yoga-lärare på en yoga-studio som metodiskt och med mycket kärlek hjälpte mig att bygga upp min kroppen och stilla mitt sinne som gick på högvarv i tankar kring vad jag skulle göra nu.
Efter ett utmanande pass kom jag i den avslutande vilan in i ett tillstånd av total tillfredsställelse, mkt likt det jag som musiker kände i de bästa stunder av flow då jag helt gick in i musiken, blev ett med den och med allt runtomkring.
Denna gång i yogans famn med en alldeles mjuk kropp och ett totalt lugn från mitt inre, ett lugn jag inte trodde fanns inom mig.
Det väckte min nyfikenhet. Plötsligt ville jag inget hellre än att lära mig mer om denna mystiska träningsform som tog mig till oanade platser within ♥
Mer om det i Del 3!
