Efter några dagars sängliggande med feber tar jag sakteliga steget ut genom dörren för att hämta lite luft, ta in ljuset och känna solen mot min kind. Och vad mer kunde jag önskat än allt som ges mig denna vackra försommar-dag….
Varm sol mot min kind, fåglar som sjunger, träd med mer blommor än vad de orkar bära och en färgprakt som överträffar allt vad jag förväntat…
Mina fötter vandrar mot allt som blommar, allt grönt, och allt som växer. Jag försöker ta in all skönhet och kan inte låta bli att fota…
kanske för att kunna plocka med mig en dela av upplevelsen hem… i hopp om att kunna zooma in i den vart jag än är, när jag än får lust, kunna känna den igen och igen.
För är det inte detta vi har väntat på, från november fram till mars, då det grå-vita landskapet äntligen bryts av små knoppar med hopp om färg och ljus igen.
Jag har nu glömt att jag haft feber, att jag är krasslig och borde återvända till min säng. Grönskan hypnotiserar mig och jag förförs så gärna. Landar in i stunden, igen och igen, tar en till bild, dricker en kaffe och njuter av dagen som oss ges.
“Det är en bra dag att ha en bra dag”, skrev jag när jag målade igår…. och det kan väl inte passa bättre än idag. Vi väljer vad vi vill fokusera vår energi på. Väljer vi att låta oss förföras så ser vi plötsligt allt som förför oss runt omkring…
Så gå ut när du får möjlighet och njut dagen som är här, den är din och finns alltid öppen för dig när du väljer att möta den!
