MALLORCA & DRÖMMENS VÄG

Resor och drömmar.
Resor som föds ur drömmar.
Min senaste dröm-resa gick till den frodiga ön Mallorca. Med Palma som destination för lust och längtan till hälsosamma matställen, sköna stränder, trevligt folk och charmiga yoga-hak.

Även denna resa började som en dröm, en dagdröm som jag i början slog bort. Men som inte försvann som andra dagdrömmar utan blev till ett frö som började gro.

I några år fick det vatten, ganska sparsamt om jag ska vara ärlig. Men lusten till att uppleva den grönskande ön växte allt eftersom att Palma bytte skepnad och öppnade för det nya, så lusten ebbade inte ut, utan växte sig starkare för var gång jag lät mig drömmas iväg.

Med varje drömstund fick den mer färg och form, tills den en dag urskiljdes så klart att jag med lätthet kunde kliva in i den och uppleva äventyret på riktigt. Det behövdes nämligen både kärlek, tid och väntan tills att jag var där som person att kunna kliva in i drömmen och uppleva den på det sätt jag drömt om. 

Nog är det vad vår dröm-förmåga är till för? Att vi ska få kliva in i och uppleva dem på riktigt? Som dags-förgyllare i drömform till utforskande och njutning? 

Kanske är drömmar kommunikationen mellan hjärta och hjärna? Själens sätt att smygandes kontakta sinnet i vaket eller sömnigt tillstånd och plantera fröer när vårt vardagliga försvar är nere? 

Jag har alltid sett mig som en dagdrömmare, men det är inte förrän detta år, hör och häpna, som jag sett det som en unik gåva och en oerhörd tillgång. Jag minns hur jag redan i lågstadiet ofta drömde ut genom fönstren när jag satt i skolbänken, drömde om att få gå hem och spela fiol eller vara ute och leka. ”Du har drömmande ögon, fick jag ofta höra. Eller, sitter du och dagdrömmer nu igen?” Med tiden började jag mörka mitt dagdrömmande och dess innehåll tappade i färg och styrka. Tills den dag jag läste ett meddelande på ett kort jag fick till mig där det stod att jag behövde dagdrömma. BEHÖVER dagdrömma!?! Det vände på steken.

Jag behövde inte längre försöka mota undan mina drömmar, utan kan tom brodera ut dem bäst jag vill, ta till vara på dem och färglägga in i minsta detalj, med visshet om att är de mycket möjligt kommer kunna öppnas när tiden är inne, likt en egen-skapad magisk värld, möjlig att upplevas i den riktiga världen. Som en bro mellan verkligheten och den inre längtan. Vår önskan och vår vardag. Det är en gåva att dagdrömma och jag är övertygad om att vi alla besitter den, förmågan att låta vårt inre guida oss till en mer magisk värld.

Den morgonen jag slog upp ögonen, gick ut på terassen och klev in i bilden ovan slog det mig, att jag just nu var huvudpersonen i min egen dröm, där för att utforska den och njuta den till fullo. Får mig att inse värdet av mina drömmar, oavsett hur lång tid de tar att slå in är de värda all vår kärlek.

Så låt oss uppmärksamma de vackra dagdrömmarna, ge dem lite mer space och öppna för de stunder som just nu bara väntar på att få bli upptäckta av just DIG💛